På Pavals backar i Lärbro tar en utgammal väg sin början. I dag, säger skylten, kan man blott spåra cirka två kilometer, sen försvinner vägen på hällarna, så det blir en lagom promenad på sköna marker med historiska sevärdheter att begrunda.
Det finns såväl lamm (= får på svenska) som nötboskap, så se upp, men några farliga djur är det väl egentligen inte.
Mestadels är vägen som på bilden ovan, enkel och lätt att gå. Du passerar åkrar men mestadels går vägen i skogen, Hajdhagen.
Ett stycke in, strax bredvid vägen ligger på höger hand en duktigt stenröse. Det ser ut som ett bronsåldersröse men om det är så gammalt vet jag inte, se guiden.
Ovanpå röset finns den karaktäristiska kratern, denna rektangulär, som gott kan komma från någon konstruktion inuti röset som rasat, jfr Kauparve röse några kilometer år öster.
En bit in i skogen står en skylt som pekar ut en källa uppe på backarna, kunkälde; det är nog danska det där, frukällan på svenska månne.
Själva ådern, där vattnet tränger fram ut berget, lyckats jag inte exakt hitta (det var för blött den 17/5-2015 när jag var där) utan man kommer fram till ett litet källområde när man har gått över stättan (stetu) som finns på den lilla stigen.
Efter någon kilometer kommer du fram till ruinerna av fornborgen som ligger på backarnas högsta punkt, gravar här och där.
Ett par hundra meter efter fornborgen försvinner vägen ut på hällarna. Mitt råd är att vända, även om det bör vara svårt att gå vilse något längre stycke på Gotland.
Det är en stump att traska, lugnt och skönt, och fornlämningarna är som alltid tänkvärda. Man går såväl i åker- som skogslandskap, och magrare hällmark, och det är väldigt behagligt att befinna sig i Gotlands vänliga natur.
Den där strandridaren (tull) hade bl a Pavals gård på 1700-talet och sägs ha använt vägen emellanåt. Han bodde dock på strandridaregården i Kyllaj, som han byggt.