1963 började kapellet uppföras på samfälld mark vid fiskerimuseet vid Kovik. Folk i trakten ställde upp gratis och initiativtagaren Erik Olsson fick se det stå klart 1965.
I första hand är det ett minneskapell där man kan stilla sig en stund och tänka efter.
Det är inte få gutar som gått tragiska öden till mötes, bara boken om När listar hundratals som försvunnit till havs de senaste århundradena.
Dom har drunknat, kommit bort bland vågorna, unga pojkar, gamla gubbar och karlar som visste att med starka armar vischa sin flicka i skyn så att flätorna flög.
Havet gör som det vill.
- Varför inte fiska lite? Ser du killen i solstrimman?
Kovik är ett utomordentligt ställe att njuta en solmedgång, det är en vacker plats, och om du vill kan du få gifta dig i kapellet, se Strandkapellet i Kovik, men det är avsett att minna om dem som havet tog.