När det första regnvädret i juli 2010 drog in över Gotland syntes en tydligare väderfront på himlen än vad jag någonsin tidigare sett. Kortet ovan är taget på min veranda ungefär rakt åt söder.
Kort hart när rakt västerut. Förutom att Tor bråkade i fjärran hördes just ingenting. Ingen vind, inget rassel i löven - tyst och majestätiskt, gigantisk, liksom gled fronten sakta fram över himlen.
Fronten sträckte sig över hela himlen - kortet taget åt nordväst. Det går förstås inte att med några enkla ögonblicksfotografier beskriva hur stor fronten var, och hur det kändes.
- Ibland är man i vart fall inte större än vad man är.