Skogarnas skog är inte utsatt på kulturkringelkartan. Där finns inga guider som berättat sagor för dig, inga upptrampade stigar där besökare förväntas stå att gapa inför härligheten och där finns inte heller mossiga skyltar med sevärdheter utpekade.
Men det luktar gott. Hela skogen, kvadratmil, är fylld är blommor, mest vitsippor. Det luktar så gott att man ibland blir tvungen att sätta sig på en stubbe.
Den rinner små bäckar i den, där änder med nykläckta kullar flyr, det sjunger så många olika fåglar att våren av Vivaldi känns entonig och spåren efter många, många generationer glimmar fram här och var.
Många skogar är outsägliga sköna på Gotland, men vanligtvis får man undanta det moderna skogsbrukets skövlade marker. Allting går framåt!