En kväll vid mitten av juni 2005 envisas en fiskmås (mave, plural mavar) att hänga hyfsat stilla över mig. Den vet att jag är där, men tittar inte på mig. Den har inget rede i närheten, inga spräckliga kycklingar hukar i gräset. Den bara hänger där, aningen stadigare än en miniatyrberg- och dalbana, svossch, en meter neråt, och glid, glid, glid, tillbaka igen. Jag tar tjusex kort medan solnedgången färgar bröstet.
Mavar vet inget om destinationsmarknadsföring. Dom vet inget om de fyra p:na, de förpackar sällan sin produkt för en viss målgrupp och jag skulle inte tro att de intresserar sig för EU-bidrag. De förhåller sig ingalunda objektivt till omvärlden och får inte kommunala bidrag, de vet ingenting om vad som skiljer plan- och marknadsekonomi åt.
Minst tio minuter tar den sig tid att sväva över mig. Varför vet jag inte. Undrar vad den tänker på?
- Jävla myror!