I ett brev som återfinns att läsa i Diplomatarium suecanum VI:4958 sägs något underligt, åtminstone för alla som anser att Gotland tidigare i historien hade underkastat sig Sverige. I kommentarerna till Gutasagan säger vi att det där med underkastandet mest är storsvenska drömmerier, vilket undertecknad därtill anser bevisat genom det omförhandlade avtalet i slutet av 1200-talet, dvs att gutarna inte följde med på korståg om man befarade att Gotlands skulle anfallas.
Tillbaka till brevet av 1353. Det förefaller vara så att den svenske konung hade begärt att Visby skulle ställa upp i den svenska armén. Rådmännen förklarar dock i brevet att att de inte hade med Sveriges krig att göra utom när det gällde hedningar, då de skulle bistå med en snäcka.
Detta bekräftar förstås den gamla överenskommelse som gutarna hade med Sveriges konung, dvs att de följer med på korståg, ingenting annat, såframt de inte befarade att Gotland skulle anfallas.