Gårdstenar, Öja, tror jag, se bilder 2007-04-16 Sudret
Jag var egentligen på jakt efter en kalkugnsruin vid det stora kalkbrott där man redan under tidig, väldigt tidig, medeltid hämtade god Gardesten. Allting beror på att jag inte får kläm på Gotlands historia, och kalkens historia. Det är klart att man kan berätta om storgubbar hit och dit, Marcus Schröder med sitt votivskepp i Västergarn kyrka, S:t Olofsholm, Kyllaj, Slite, Katthammarsvik och visa bilder på lite stora och fina kalkugnar, som vid Barläst, eller halvstora företag som på Tjäldersholm (en bit ner på sidan), men är det egentligen vår historia.
Och att det ligger åtminstone en kalkugnsruin vid kalkbrottet talade Mattias White om för mig på Gardas Facebookssida, det finns på orienteringskartan, men han trodde att det just inte fanns något kvar av den. Det ligger finns fler kalkugnsruiner i environgerna men jag var intresserade av den senaste användna. Jag var på fel plats.
Det var årtalet som intresserade för vid senaste stora restaureringen av Garde kyrka bröt man upp golvet och fann förutom stolphål efter en träkyrka, kanske en stavkyrka, och därtill mer eller mindre stora bitar av fem bildstenar.
Bilden ovan visar en kalkugnsruin ligger som 500 meter nordväst om Autsarve gård och påstås vara den som var i drift senast, omkring år 1900.
En av dessa bildstenar - bilderna är dessvärre borta - står uppställd mot den stora stigluckan i väster, förresten en av Sveriges största stigluckor men det får jag berätta om en annan gång. Formen på bildstenen gör att man kan anta att den hör hemma på 800-talet, eller åt det hållet, vikingatiden. Själva stigluckan är byggd på 1300-talet men kikar man åt vänster så står kyrkan barfota och vars äldsta delar är från 1100-talet. Man kan inte bevisa att bildstenen kommer från ovannämnda kalkbrott men kyrkan för det, och då har vi kalkindustri från 1100- till 1900-talet. Det är 800 år. Så länge har Gardboar hanterat kalksten - det är i stort sett kalkens historia, förutom modern tid.
Kalkens historia är inte 30-40 stora kalkugnar som patroner drev på 1600-talet utan stenhuggarnas slit genom århundraden och de över 500 små kalkugnar som också finns på Gotland, som den bakom Autsarve. Bilden ovan visar en ladugårdsport på Bjärges gård i Garde, omkring en kilometer från kalkbrottet med anor minst från 1100-talet. Vi tar en närmare till på en av hörnstolparna:
Nu vet jag inte hur gammal denna "stolpe" är men inte ens kungen hade så rejäla och vackra hörnstolpar på sin ladugård. En bild till:
En stenhuggare har bott vid Bjärges. Stolparna har nog inte varit inbyggda i alla sin tid, eller så har de varit avsedda för något annat. Det här väcker många frågor inte bara om historia utan också konsthistoria. Var kom de där byggnadshyttorna ifrån, de som används i litteraturen för att skilja stilarna år som t ex Byzantions, Egypticus och Majestatis. Dra dig till minnes målningarna i tornbågen i kyrkan, byzantiska. Hm, spännande, inte sant. Och någon laubo säger i boken om Garde att det förr i världen bodde stora herrar, eller något åt det hållet, i Garde. Det skulle vara roligt att veta vad han egentligen pratade om.
Ett stycke bakom Bjärges i Garde socken på väg mot Midaik ligger på en åkerlapp på höger hand alldeles i skogens början några ruiner