I slutet av oktober 2010 var jag nerförbi Hammars fiskeläge i Norrlanda för att bara få andas en smula; se också Vackert så.
Bodar vid fiskeläge, den vackraste tillhör Stiftelsen Norrlanda Fornstuga.
Havet är alltid med gutarna. Den lugnande synranden är horisonten i öster.
En liten hamn, där några småbåtar guppar ibland för flundrornas skull, men också länningar (stenraderna) som var landningsplats för båtarna långt före hamnen fanns att stilla tänka evighetstankar vid.
Den lilla inbuktning av viken en bit bort kallas emellanåt för badstrand, och visst, för den som önskar ta sig ett ensligt dopp emellanåt kan det väl vara något.
Fiskeläget har en mysig och lugnande stämning, allra helst med strandskogen bakom det, men känns inte uråldrigt. Hur många hundra år det har funnits där vet jag inte, men det påminner i vart fall inte om bronsåldersrösena på vägen uppåt Norrlanda till.
Alldeles bakom fiskeläget, direkt anslutande i norr, ligger ett skönt änge, eller hage eller vad man nu skall kalla det, strandskog, som tar sin ände i vattenbrynet. Och så fortsätter det en bit åt norr, skönt är där att traska.